måndag 16 december 2013

The Return of Christmas

Jag har fått många frågor i dagarna om hur det känns att fira jul här i Argentina och har ju här på bloggen skrivit en del om att det är svårt att få julstämning när det är 30 grader och strålande sol. Julstämningen har helt enkelt inte infunnit sig, och jag har varit små-bitter/ledsen över att inte kunna krypa upp i en fåtölj med en gosig filt, lite glögg och läsa en nice bok. Inget mörker som validerar extrema mängder tända ljus och brasor, inget julskum och annat julgodis. Vad ska en jultraditionsälskande tjej göra? Men så tog jag mig en promenad i torsdags kväll - Benji var iväg och klättrade och jag kände att jag suttit på rummet alldeles för mycket för en dag, så jag knallade in till stan vid nio för att köpa pommes och läsa i parken (två saker jag diggar stenhårt med Argentina: 1) Ruggigt fräna pommes i små hak överallt och 2) Det är folk ute på gatorna även vid 10 på kvällen, Salta är en levande stad även efter sista Rapport!). Jag satt där och läste, tittade lite på folk och så slog det mig plötsligt - det är jul här med. Jag hade varit så fokuserad på vad jag saknade med den svenska julen att jag avfärdat den argentinska julen. De firar inte advent - ett tydligt jul-fel. De har inte pepparkakor - ännu ett misstag. Och sen det här att de inte lyckats ordna så att solen går ner lite tidigare, det är ju bara tramsigt. Men när jag satt där kunde jag ändå landa i att det går att uppskatta jul här i Salta också. Så djupt av mig. Hela tankegången drevs hem av att jag vände mig om och tittade på granen som satts upp på torget, en gran som jag skrattat lite åt tidigare eftersom det bara ser fel ut med en julgran i så mycket solljus. Faktum är dock att vid tio på kvällen är det mörkt även här - och granen var fin och julig. Annorlunda, men inget fel på det. 



Lucia är en svenska tradition som jag gillar väldans mycket, den är så vacker och stämningsfull och massa sånt trevligt. På luciadagens morgon tittade jag på en kort kort videosnutt från förra årets folkis-lussetåg (inte hela tåget eftersom jag hade inte lyckats få ner allt till datorn när jag hade internet) Den lilla snutten var i alla fall mysig och gjorde mig glad. Lucia är fint. I år fick Lucia dock firas med middagsshow i kyrkan - lördagslektionerna i gitarr och trummor hade avslutning med konsert och lite tilltugg. Jag fick den stor äran att hjälpa till med drickan och hade väldigt trevligt där. Stod och pratade om lite allt möjligt med charmiga Veronica - hur det är att få barn, att våga vara förälder och, på ett helt annat spår, Luciafirandet i Sverige. När jag stod och som bäst tänkte på hur icke-svensk denna luciadag var kom middagen in. Jag förstod inte vad det var. Det såg ut som en enorm halv kyckling uppsatt på någon slags ställning för att kunna skära upp den, var det kalkon eller gås månne? Nope. Det var gris. Ett helt grisben. Veronica förklarade att man grillar eller tillagar det i ugn och att det blir väldigt saftigt och gott, och att man sen kan äta köttet kallt under i princip hela julen. Does that sound familiar to anyone? Sverige, jag ger er Argentinas svar på skinkmackan: 

Rå-gott! Saftigt och med delikata såser, inte bara tråkig senap här inte!





Jag och Benji gick på gratiskonsert på lördagen: Saltas Symfoniorkester tolkade klassiska rocklåtar. Jag njöt enormt mycket. Deras Beatles-medley var fantastiskt - Here Comes the Sun på flöjt är riktigt riktigt bra, Come Together satt som en smäck och stråkpartiet av Let It Be var magiskt vackert. Bra kväll i skuggan av den enorma katedralen. 


Sen har jag gjort min egen bit för att öka på julstämningen - bara för att man har ett alla-kulturer-är-lika-fina-uppvaknande betyder det inte att man plötsligt måste ge upp advent. 





Medan jag gjorde nejliksapelsinerna och julgodis lyssnade jag på julmusik. Benjamins julmusik. Konstig julmusik. Jag är en sån där tråkig människa som gillar Absolute Christmas. Inte bara den skivan men den ska definitivt vara med och utgöra grunden, sen kan man utöka med tolkningar och variationer därifrån. Jag är som han killen i "Mer Jul"-låten; det ska gärna vara bjällerklang till allt. Benjamin har acapella-grupper, en suuuuper jazzig intrumental variant, sin fars kammarkör (finfina grejer, juligt och bra) och Samuel Ljungblahd och Ole Böruds julskiva (som säkert är musikaliskt genialisk, men som sagt: utan min traditionella grund kan jag inte ta till mig såna där väldigt omgjorda spännande tolkningar). Så i skrivandes sund laddar jag ner Absolute Christmas, ska det vara ska det vara. Benji har en anna julskiva också: WOW Christmas, ett samlingsalbum med en massa olika amerikanska band/artister. Jag ska försöka förklara hur dåligt det är. På en skala från Dricka Julmust På Julbordet till Invardera Ryssland På Vintern är WOW Christmas Fejka Teckenspråk På Mandelas Minnesstund. Sök på TobyMac's version "O Come All Ye Faithful", it pretty much says it all.

Sist har jag en till insikt som damp ner på mig när jag satt och tänkte på hur jag inte kommer kunna fira jul som hemma: kanske skulle jag ta och fokusera på, typ, Jesus i år? Typ läsa Bibeln med fokus på Jesu födelse och profetiorna om varför han kommer och det. Det spårar. 

Troligtvis sista inlägget innan julafton så MERRY CHRISTMAS! FELIZ NAVIDAD (feliz navidad, feliz navidadprospero año y felizidad, feliz navidad...)! 

GOD JUL!


0 kommentarer: