Salta es el Gotemburgo de Argentina

Hola hola!

Jag är här! Efter en sisådär 20 timmar på buss anlände vi (ca. 2 timmar försenade) i tisdags till Salta. Bästa bussresan jag någonsin haft. Det började bra med att i princip det första som hände var att de serverade oss kakor. It’s like the know me! Men det bästa av allt var stolarna, det är ju faktiskt inga problem att sova på en buss om man kan fälla tillbaka stolen till helt horisontellt läge! Grymt! Landskapet vi såg fram emot att se var kanske mindre spännande än stolarna, väldigt torrt och gräsigt, men ju längre norrut vi kom ju mer berg visade sig och jag har saknat berg i BA som är platt som en pannkaka. Vägen in mot Salta går dessutom längs en bergssida så när vi svängde runt ett hörn bredde sig plötsligt staden ut framför oss. 

Och ja, nu är vi här. Jag bor i ett litet rum precis bredvid ingången till kyrkan. 

I hörnet som inte syns på bilden av mitt rum finns ett litet handfat, nice att kunna borsta tänderna på rummet. Ja, jag inser att jag har börjat prioritera i alla fall lite annorlunda (även om den svaga duschen verkligen inte välkomnades): Jag har en stol och när jag såg den var det första jag tänkte "yes, en stol! Med en DYNA! Hurra!" I rummet finns det även fyra eluttag. Inget av dem passar de fancy-pants dyra adaptrarna som jag köpte i Sverige. Dock kan man få in våra vanliga kontakter. Bra där Andrea.

           På andra sidan gården på baksidan bor kyrkans pastorspar, Jorge och hans fru (vi kommer inte ihåg vad hon heter och nu har det gått så lång tid att det blir lite pinsamt att fråga…) tillsammans med deras dotter och hennes son. Hittills har vi ätit hos dem, men i framtiden kommer vi laga mat själva. Frågan vi ställer oss är när ”i framtiden” börjar. Verkar något flytande, speciellt som kylen det var tänkt att vi skulle använda gick sönder förra veckan.

Salta verkar vara en otroligt mysig stad. Det känns lite som Göteborg; en storstad med småstadskänsla. Och för folk som oroar sig för min säkerhet verkar de ha en rejäl polisstyrka ute på gatorna. Jag har sett fler poliser de här två dagarna i Salta än jag sett någonsin i Stockholm. Så det känns lugnt att gå runt här, speciellt som det är ett mindre område att tappa bort sig på! De här dagarna har jag och Benji gått runt lite och fixat några småsaker: busskort och simkort. Igår gjorde vi misstaget att ta en kolla-området-promenad mellan 2 och 4. Det var varmt då. Den där kylan som vi blev varnade om, och som eventuellt normalt skulle ha varit här, har verkligen uteblivit. Det är en sisådär 27 grader! Fattar ni hur varmt det kommer bli kring jul?! Dessutom har det inte regnat på 6 månader så torrt är förnamnet.

Själva jobbandet börjar nog någon gång nästa vecka, vi ska träffa teamet på lördag. Idag pratade vi med vår handledare David som beskrev lite vad de gör och så vidare och på honom lät det som att vi kommer få rätt mycket fritid, för att kunna upptäcka området. Det är ett hårt liv det här.

Det finns så otroligt mycket mer att berätta om, som bök med toaletter och spännande dusch, men det får vänta till en annan dag :)

Chau!

P.S. Jag har suttit med bultande hjärta på detta wifi-café och skrivit det här inlägget, några mail, och kontaktat min bank, för jag glömde strömsladden hemma och batteriet tar snart slut. Alla får vi ju våra adrenalin-kicks på olika sätt. 6 % kvar.