Träd, procession och sporrar

Kära läsare!

Jag och Benjamin har varit på äventyr. Vissa av er som känner mig skulle nog kalla det för en liten expedition ;) Vi tog, helt själva, en buss från Salta till närliggande San Lorenzo. Jag poängterar att vi gjorde det själva för att det trots allt är något av en prestation eftersom det är inte helt lätt att veta var bussen avgår någonstans när stationsskylten ser ut såhär:

San Lorenzon visade sig vara en by/hussamling med närliggande fantastisk skog. Det var ett tag sedan vi såg natur så det var skönt att knalla runt bland träden, det är lättare att slappna av i en skog för natur är inte kulturellt laddat. Och otroligt träd sedan! Skäggträd! Jag var lyrisk och tänkte på Tarzan – visst känns det som Tarzan-träd?

Ibland kan det dyka upp en ko mitt i skogen. Ja, Argentina är ju inte en av världens största köttexportörer för inte.

Vi avslutade San Lorenzo-besöket på den mysiga restaurang ovan där det inmundigades klockren pasta. Bussen hem var även den svår att hitta, hade det inte varit för att det stod en kvinna längs vägen och väntade hade vi aldrig vetat var man skulle vänta för där fanns det inte ens någon randig stolpe till hjälp.

Kyrkan vi bor i och ska jobba med är evangelikal men i Argentina är 90% katoliker, och i veckan hade katolikerna i Salta sin största fest för året: högtiden för La Virgen de Milagro. Hela veckan har det vält in folk från hela provinsen, vissa pilgrimer hade gått i 14 dagar för att komma hit. I söndags var det dags för huvudattraktionen: en procession med figurerna av El Señor och La Virgen de Milagro. Så jag och Benjamin knallade snällt in till centrum för att titta på det hela. Väntade länge. Det bads en massa från katedralen. Jag vet inte hur många gånger de upprepade ”con fe enamorada, convirtamos la esperanza en milagro”. Men när processionen väl kom igång fanns det mycket att titta på: Röda Korset-sköterskor, kirurger, brutalt många poliser (på riktigt, typ det seriösaste säkerhetspådraget), små barn utklädda till änglar (aaawww), och så såklart massor av små statyer av jungfrun. Och THE jungfrustaty. Ja. Varför inte?

Det kom hela tiden nya poliser och fyllde på här, tydligen var det riktigt farliga katoliker som stod längs den delen av vägen.  

 Titt på hans stövlar! Sporrar! Sporrar I tell you!

Vad gör vi annars då? Jadu, det är frågan. Vi har inte riktigt kommit igång, men nu i veckan ska det hända grejer. Lite otydligt vad för grejer. Och när de händer. Temat är: soft schema…vilket schema?...vadå bestämma tid? Vi ska helt enkelt få hjälpa till med lite allt möjligt, och för mig verkar det innebära översätta lite prylar till engelska (här är ju problemet att även om min engelska sitter bra är det inte samma situation med spanskan. Det blir spännande), hjälpa till med barn på lördagar, laga/ordna/ta hand om kläder som lämnas in för bortskänkning till hemlösa etc. Som sagt, det är löst och blandat. Helst vill jag hjälpa till med deras arbete med hemlösa, men som tjej är det tydligen inte aktuellt. Tråkigt. Dock får jag laga kläder! Jag kan inte sy! 

Det är lite krångligt att bo utomlands. Jag menar, allt sånt där som går av automatik, som man bara vet hemma, allt det är bara att slänga ut genom ut fönstret. Var köper man busskort? Ingen aning. Laddar mobilen? Ladda vadå sadu? Var köper man mat? Just matfrågan försvåras ju av att de helst inte köper kött och frukt på en supermarket, utan då får man ta och hitta en slaktare och en fruktaffär. Lille svensken i mig piper ”Men det är ju så smidigt att ha allt på ett ställe!” Igår gav vi oss dock ut på shopping-runda och lyckades inhandla mat. Första gången i mitt liv som jag köpt nymald köttfärs över disk hos slaktaren! 

Chau!