Fotboll var visst inget för mig

Med helgen avslutad sadlar vi upp för ännu en vecka i Salta. De är alltid lite segstartade eftersom vi börjar med ”helg” mån-tis, men det kan vara rätt skönt att få tid att handla och träna och handla och träna… och titta på ”Freaks and Geeks”, serien som just underhåller mig. Vad helst vi kommer på egentligen som äter tid. Jag tar långa promenader och går på random gator som jag inte knallat på förut.

Vi var iväg till barnhemmet i fredags igen och kidsen var lika taggade att se oss som förra gången. Denna gång plockades en radio fram och det bjöds in till allmänt dans-jammande. Hmmm. Som stel svensk var det ju aningen obekvämt. On the plus side lyckades vi säga till att vi inte ville ha socker i teet när det var mellanmål den här gången. I onsdags serverades vi det absolut sötaste teet jag någonsin druckit, skulle inte förvåna mig om det var en sådär 6-7 skedar socker i. Som jag har sagt innan är barn inte min starkaste sida, och dessutom är jag inte van att umgås med barn kontinuerligt. Min erfarenhet av att leka/underhålla barn handlar om scoutmöten, som är aningen mer organiserade än våra lekstunder, och sporadiska tillfällen med kusinbarn/kompisars barn etc. Det här med två gånger i veckan i flera månader, det är något nytt för mig så jag ser det verkligen som an education. Hittills är det både enkelt och svårt. Enkelt för att de är så taggade och påhittiga med vad vi ska göra vilket gör att min fantasi behöver vara i princip noll, svårt för att jag vill vara schysst och rättvis och att det inte alltid är lätt att vara det utan att någon blir stött. Det försvåras av språket, absolut, eftersom jag har lite svårt att förklara att ”jamen du har ju redan fått vara kullaren i den här leken tre gånger, nu får någon annan vara”. Veckans språk-hybris var när jag försökte medla mellan två tjejer som hade bråkat och se till att ingen av dem kände att den fick skulden. ”Jo jag vet att hon slog dig men det betyder inte att du får kasta pinnar på henne” rullade av någon anledning inte helt lätt på spanska. Det finns så mycket som jag vill att de ska förstå att det verkligen handlar om att ta sina fighter.

I söndags var vi inbjudna hem till en kille i församlingen för att kolla på årets fotbollsmatch: Boca Jr. vs River. Eller ja, Benjamin var inbjuden och hade liksom antagit att det var för oss båda. Jag tyckte att det kunde vara värt att dubbelkolla så Benjamin passade på att fråga Robin när han ringde för att stämma av hur vi skulle ta oss till hans hus. Robin blev väldigt förvånad över att jag ville komma och poängterade ett par gånger att det bara skulle vara grabbar där. Ack och ve, vad skall en ung dam göra då? Benjamin sa att det inte var några problem för mig om det inte var det för dem och på den vägen var det. Vi kom till Robins vid halv sex (efter att vår guide till bussen inte dykt upp och glömt att berätta det) och jag hann vara där i ca. 20-30 min innan Robins mamma och moster frågade om jag inte mycket hellre ville följa med till deras mamma och dricka te istället för att titta på fotboll med en massa grabbar. Såklart. Jag kände mig lite dum som gick efter att faktiskt ha frågat om jag fick komma men kände att det samtidigt var kul att, ja, uppleva lite kultur och detta var ju hur jag som tjej tydligen förväntades agera. Så det bar av till mammans (Robins mormor alltså) hus som låg i närheten. Märkligt. Ingen av dem kände ju mig egentligen, och så var jag plötsligt bara där i hennes vardagsrum som om det var den mest naturliga saken i världen. Det poängterades flera gånger att de hade räddat mig från att behöva vara ensam tjej med fotbollstittande killar, ve och fasa. Det var hur som helst väldigt trevligt att dricka te med dem. När det var dags att åka hem sa Robins mamma (som jag glömt namnet på) att jag var hemskt välkommen att bara titta förbi närhelst jag kände för det. Oh no. Jag kan inte hantera såna inbjudningar! Vadå närsomhelst? Hon kan ju inte på riktigt mena närsomhelst! Tänk om jag stör! Tack och lov är hon med i församlingen så det kanske går att tydliggöra en träff någon dag…

Har inte lagt upp så mycket bilder från själva Salta så här kommer några såna där smått intetsägande stadsbilder, men ni kanske får lite klarare bild av hur det ser ut här. 

På väg in mot centrum

Plaza 9 de Julio, park-torget som ligger mitt i stan. 

Större shoppinggata.

Och avslutningsvis: så här ser alla skoaffärer ut. Det kanske är smidigt för dem, men för mig med begränsat ordförråd hoppas jag att jag aldrig kommer behöva förklara vilken av skorna jag vill ha. "Den där ehh svarta bredvid den där andra svarta och den där öhh... skon."

Chau!