När köttet tar slut går världen under

Jag har fått mitt nya ICA-kort! Hurra hurra hurra! Det kom fram i onsdags men eftersom jag redan varit på internet-cafét mån och tis kunde jag inte med mig att gå dit igen så jag väntade tills nu med att aktivera det. Jag litar härmed på det Argentinska postverket: 2 av 2 brev har kommit fram. Känner man för att skicka mig julklappar kan jag också meddela att det verkar ta ca 3 veckor för breven att komma fram så var ute i god tid ;)

En uttråkad eftermiddag blev mitt gamla spärrade ICA-kort ett pussel. Så kul kan man också ha. 

Denna vecka fick vi lite extrauppgifter förutom det vi vanligtvis gör i form av barnhem och annat. Vi fick slå följe med några andra i församlingen och ge oss av till en skola i onsdags och torsdags. Där var vi med som sångassistenter. Veronica (avbildad här nedanför) pratade lite om Familjer (Argentina firade Familje-veckan. De firar allt; mors dag, fars dag, vännens dag, bankmannens dag, dagen för folk som jobbar inom kemisk industri) och hur man är snäll mot varandra i en familj. Sedan sjöng vi en sång. Extremt hardcore koncept, men det var kul att hjälpa till och se en Argentinsk skola på kuppen. Bl.a. lärde vi oss att de börjar sin dag med att alla ställer upp klassvis på skolgården och sjunger nationalsången medan tre elever hissar flaggan. PK-Sverige hade flippat.  

Förutom extrauppgifter gick vi som sagt till barnhemmet som vanligt. Där stötte vi på problem i fredags. Tidigare har vi ibland fått styra upp att barnen börjar bråka och slåss men i fredags var det nya bud. En av tjejerna hade under lunchen den dagen (där man firade Personalens Dag) stulit något, jag förstod aldrig vad och av vem, och därför hade de andra barnen bestämt att de inte vill leka med henne. Vi blev helt ställda när alla barnen så fort hon närmade sig leken helt plötsligt säger ”NU vill vi inte leka mer”. Det var hemskt att se. Och svårt att lösa. Förhoppningsvis har det blåst över till på onsdag, det vore väldigt smidigt. Annars får vi väl försöka förklara hur vi tänker kring det här med att frysa ut folk. Som det nu var löste vi problemet kortsiktigt genom att jag lekte med tjejen och Benjamin tog med de andra barnen. Som sagt får vi se hur det går på onsdag.

Veckan avslutades med asado hemma hos Veronica och Tito, och hela deras familj verkade det som, för att fira Mors Dag. Den här resan är ganska lyxig ändå, tänk att vi får fira familjehögtider med argentinare. Det är inte varje dag. Jag och Benjamin kom för övrigt fram till att i framtiden ska taktiken vid asado vara att äta lååångsamt, för så fort de märker att man har slut på kött slår de till och lägger fram mer och efter ett tag är man så mätt att det är helt sanslöst. Tänk dig att äta julbord, fast så fort du fått slut på tallriken fylls den på! ”Falta carne” (det saknas kött) är det värsta som kan sägas när det äts asado, då går världen under!

Ny utflykt till La Caldera för att denna gång titta på dammen som finns där. Så ser den ut. 

Chau!