Sport-flipp

Jag och Benjamin spelade volleyboll med grabbarna i kyrkan i lördags. Jag var inte med hela tiden, de hade redan börjat när jag kom hem från Hora Feliz (lördags-söndagsskolan), och det var väl tur för jag tycker att det är jobbigt att vara dålig på saker. Och jag är inte bra på volleyboll. Här tycker jag dessutom att det är ännu värre än hemma, för här förväntar de sig inte ens att jag ska vara bra. Tjejer spelar volleyboll här med men inte lika mycket och det är mer självklart att man ska vara dålig än bra (som jag har uppfattat det). Så då önskar jag så mycket att jag kunde kicka ass bara för att. Jag menar, när Benjamin är dålig då skrattar de och skojar om det. När jag är dålig säger de att jag är duktig. Duktig! Jag flippar på sånt! Nästa gång vi spelar och någon säger att jag är duktig kommer jag svara ”nej, det är jag inte, men det är kul att spela”. That’s the thing. Säg hellre ”kul att du var med och spelade” än ”vad duktig du var”. Så. Rant over.

På lördag ska jag och Benjamin ta oss iväg och gör något turistigt: vi ska åka med Tren a las Nubes (Tåget till molnen) som är världens femte högst gående tåg med en tur över 4200 möh. De har liksom med läkare och sånt ombord ifall man skulle fara illa av att vara så högt. Hemma letar man efter den kortaste tågvägen som möjligt och här betalade vi 1000 kr för att få lyckan att åka tåg en hel dag, med starttid halv 7 på morgonen. Hurra! Skämt å sido, det ska bli jättekul att åka och vi är hemskt glada att det blir av. Ända sedan vi kom har vi haft det här på ritningsbordet och sagt att det är något vi vill göra. Vi pratade med vår handledare om det som sa att han kände någon som kanske kunde ordna det, så vi lämnade över det till honom i tron om att det var lite komplicerat att fixa biljetter på kort varsel. Det gick dagar, veckor, och vi hörde ingenting om det. Tog upp det ett par gånger och fick svaret att han skulle kolla på det. Han skulle prata med sin kontakt (en bror som jobbar inom… typ kommunen tror jag). Till slut, nu cirka en månad efter att vi först tog upp det, fick Benjamin ett sms där det stod att biljetten kostar 950 pesos och att vi kunde köpa dem på Tren a las Nubes-tågstationen. Vilken tur att man har personer på insidan som kan ge oss hemligstämplad information.

”Åt middag” med min kära familj i Stockaryd i lördags. Det är mörkt i Sverige. Det är mörkt här på kvällarna också men jag hade glömt bort att det är senhöst/tidig vinter i Sverige. Det knäppa är att om jag inte tänker på att det borde vara kallare och mörkare nu, så är det inget jag lägger märke till. Ja vadå? Det är 30 grader i oktober, och din poäng är? Jag insåg häromveckan att jag helt hade glömt bort Halloween eftersom de inte firar det alls här. Man acklimatiserar sig. Fast mitt huvud hängde inte alls med när Graciela pratade om att många aktiviteter i kyrkan tog en paus från december till mars-april. Varför skulle de göra det? För att kidsen har sommarlov då, det är semestertider. Right, juste, deras sommarlov börjar i december. Makes sense. Get your head in the game Andy!

Dedikerar denna bild till Annika i B.A., eftersom det är hennes prat om statsromantik som fick mig att ta den.

Chau!

P.S. I förra blogginlägget nämnde jag på skämt att eftersom jag nästan var klar med säsong 2 av Buffy fick någon gärna skicka resten. Nu har jag sett klart säsongen (ni som sett serien vet hur inte nice avslutningen av säsong två är) och är i ett litet upplösningstillstånd och skojar inte längre när jag säger att någon gärna får skicka resterande säsonger. D.S.