Det går bra nu

Jag har haft en liten svacka i några veckor då jag har känt mig rätt nere och inte riktigt kunnat njuta av att vara här, vilket också gett mig skuldkänslor över att jag inte njuter av att vara här och gjort mig ännu mer nere. Men den här veckan har varit riktigt fin. Jag har känt mig nöjd. Tog en promenad in till stan i tisdags kväll och gick och mumsade på en tortilla (inte Santa Maria-varianten vi har i Sverige och inte heller den spanska varianten i form av omelett, här är tortilla en typ av bröd i många lager, supergott) och insåg att jag bara njöt av att gå där. Hemskt trevligt att få känna så ibland också.

Jag tror att en del i att denna vecka varit så pass trevlig har att göra med att jag haft lite saker att göra. Inte så att vi fått mer ”officiella” uppdrag, snara att jag denna vecka själv la upp lite saker att hinna med varje dag. Och plötsligt insåg jag att här i Argentina har jag gått och blivit en 20-årig pensionär. Jag lät precis som min kära farmor när hon pratar om att ”ja, på torsdag då ska jag gå till frisören och på fredag ska jag handla mat”, det här beteendet att definiera en hel dag utifrån en enda aktivitet. Folk som jobbar har ju inte tid med sånt, de måste hinna jobba och gå till frisören och handla mat allt på samma dag, men om man är pensionär eller volontär med väldigt lite att göra då kan detta beteende vara ett bra sätt att inte bli helt spritt språngande. Så nu sprider jag ut mina ärenden över flera dagar för att inte göra allt en dag och inte ha något att hitta på resten av veckan. Mån: Gå till turistbyråer och fråga om resemål. Äta middag hos Damaris. Tis: Träna. Gå till café och använda internet. Ons: Köpa sandaler. Barnhem. Tors: Träna. Kvällsfika hos pastorn. Osv. osv. Det är som ni ser ett väldigt, väldigt hektiskt schema.

Som ni ser upptogs torsdagskvällen av kvällsfika med pastorsparet. Det var egentligen ingenting inplanerat, vi blev inbjudna på morgonen och så sa de att vår handledare David med familj skulle titta förbi. ”Trevligt” tänkte vi. Dyker upp, inser att pastorn fyller år… Jahaja. Men det var väldans avslappnat och opretentiöst och otroligt mysigt att få vara med.

Från vänster: Pastorsparets dotter Annabella, hennes son Agustus, pastor Jorge, vår handledares döttrar Priscilla och Victoria, pastorsfru Graciela och Cecilia, gift med handledaren. 

För att blicka framåt kan det meddelas att jag och Benji ska ut på äventyr! Vi måste lämna landet nu i november för att förnya våra visum, och planerar därför att göra en liten tripp till Bolivia från söndag till onsdag. Ska bli spännande, speciellt som det är svårt att planera allting härifrån. Vi ska köpa bussbiljetter från Salta till den Bolivianska gränsen och sedan får vi hoppas att vi hittar Bolivianska bussbolag som vill ta oss vidare, för det är inte jättemånga Argentinska företag som kör längre än till gränsen. Men vi har frågat folk här och de säger att det inte borde vara några problem. Ska bli kul! Förhoppningsvis tar vi oss till el Salar de Uyuni, världen största saltöken, det vore något. Önska oss lycka till!

Chau!