Huvudstadshat och Toblerone-affärer

Vissa saker ändrar sig inte var man än åker och en av de sakerna verkar vara att ogilla sin huvudstad. Sen vi kom till Salta har det alltid gått hem hos lokalbefolkningen att prata om hur jobbigt det var att vara i Buenos Aires i 10 dagar i början, och många gånger har folk i sin tur berättat om hur stressigt och hemskt det var när de själva besökte staden för x antal år sedan. Igår fick jag mer bevis för att det finns stora likheter i relationen mellan Stockholm och resten av Sverige, och Buenos Aires och resten av Argentina. Vi, jag och Benji, åt middag hos en familj vi har börjat lära känna och kom in lite på vinter i Sverige, som man ofta gör. Pratade om att det är varmt inomhus men att det självklart är lite segt att vänta på bussen i 17 minusgrader (de svimmar i princip när vi nämner minusgrader längre ner på skalan än 5) och då tänkte jag att jag skulle förklara det här med SNÖKAOS I STHLM! som uppstår vareviga år och som resten av landet har hemskt roligt åt. Det var lite svårt att förklara och jag var orolig att de kanske inte hade förstått men när jag pratat klart skrattade mamman och sa att det är exakt samma sak här, fast med Buenos Aires och värme. Tydligen blir det lika stora nyheter som Stockholms snökaos när Buenos Aires drabbas av GALEN VÄRME! Så då kablas det ut i alla nyhetssammanhang att det minsann är hela 35 grader i Buenos Aires och att de dör av hettan medan provinserna i norr har 40-50 grader. Härligt att veta att vi Stockholmare inte är ensamma!

Det har också blivit att vi har pratat en del politik sedan vi kom hit, speciellt som de har haft val en sådär fyra gånger de senaste två månaderna. Det är pre-nationella, pre-provinsiella, det riktiga nationella och det riktiga provinsiella. Och när det är val får man inte ha möten, så kyrkans gudstjänst var inställd. Man får inte heller köpa eller sälja alkohol så i butikerna möts man av detta:

"Fara, Fara, Fara"

Det går ganska bra för Argentina just nu, men politiskt är det fortfarande mycket problem och man kan väl inte säga att folket har någon direkt övertro till sina styrande makter. Det kan ju ha att göra med att politikerna snackar en massa skit. T.ex. har Argentina enorma problem med inflation, men det vänder de officiella styrkorna bort blicken ifrån och hävdar att inflation ligger på ca 5 % trots internationella mätningar pekar på 30 %. Det är sån inflation att man verkligen kan märka den i realtid. När vi kom hit kostade en viss typ av baguette 3 pesos. Några veckor senare 3,30. Jugo, en typ av saft som säljs i pulver i små paket, har i princip allt ökat i pris från den ena handlingsrundan till den andra. Alla vet att politiken är korrupt och att chansen att politikerna ska uppfylla det de säger är nära ingenting. Den nuvarande presidenten Cristina Kirschner, som för övrigt typ verkar ha övertagit posten från sin man, har på något magiskt sätt under sin tid som president kommit över stora statliga tillgångar som mark och byggnader, och är idag ägare till flera lyxhotell. Som vanligt förstår jag inte riktigt allt som sägs men det har flutit runt nummer som att hon började som president med 1 miljon men nu är god för upp emot 80. Spännande hur man lyckas tjäna så mycket på att vara president. Vi pratade med en man i kyrkan i söndags som hade rest mycket när han jobbade och hade ganska bra koll på Europa. Vi kom in lite på politik och han nämnde Toblerone-affären och sa att ”ja i Sverige tar politikerna choklad. Här hade hon tagit hela fabriken.”

Chau!