tisdag 24 september 2013

Djupa reflektioner

Kära Läsare!

Tog en promenad i söndags och lyssnade på två podradioprogram. Det ena handlade om nyheten att J.K. Rowling ska skriva en ny filmserie som utspelar sig i Harry Potter-världen. Det fick mig att inse vilken Harry Potter-nörd jag är (något som, tro det eller ej, jag faktiskt ibland funderar på om jag fortfarande är i samma utsträckning som tidigare) eftersom jag log stort när de började spekulera kring hur trollkarlsvärlden i New York ser ut, då filmen ska utspelas där. Jag är genuint superexalterad över att få reda på mer om denna del av trollkarlsvärlden som vi (Harry Potter-fansen alltså, jag pratar alltid om oss i vi-form) inte vet något om. Ahahaha hihi ha, det kommer bli så bra. Andas Andrea. Men alltså fattar ni?! Mer om Harry Potter-världen! Skrivet av the Queen herself!

Moving on: Det andra var Soran Ismaels Sommarprat och det var också intressant men av en helt annan anledning. Han pratade om hur det är att vara invandrare i ett land som man själv upplever vara sitt hemland. Det är ingenting jag har någon som helst erfarenhet av, på något sätt, men det fick mig att fundera på det här med att vara invandrare och på reflektioner jag själv har haft här i Argentina. Jag är en välkommen gäst här. Jag tänker inte stanna så jag har heller inget behov av att de ska se mig som Argentinare. Men jag har för första gången i mitt liv fått uppleva att bo i ett land där jag inte kan koderna, språket och normerna, och det är fruktansvärt nyttigt att, om så bara för några månader, uppleva sig själv som invandrare. Idag försökte jag tänka mig hur det skulle vara om jag inte var här för ett halvår utan hela livet och det svindlade lite. Jag insåg att jag aldrig skulle komma in helt i kulturen. Skulle nog aldrig förstå nyanserna. Jag insåg att när jag tidigare funderat på hur det skulle vara att komma in i en ny kultur har jag i mitt huvud tagit någon slags blandning av Storbritannien och USA som exempelkultur, men grejen är ju att jag redan kan mycket om deras kulturer. Här kan jag ingenting. Jag vet inte hur man hälsar korrekt. Vet inte hur man beter sig när man blir bortbjuden till någon. Vet inte om man förväntas bjuda tillbaka. Allt det där som jag kan hemma, som jag aldrig ens funderar på och som jag kan skoja om, är helt bortblåst här.

Och språket. Språket språket språket. Att bli rövad på min förmåga att kommunicera med folk har fått mig att förstå hur frustrerande det är och hur mycket av sig själv som försvinner när man inte kan prata med folk på ett vettigt sätt. Jag identifierar mig själv väldigt verbalt, mycket av vem jag är sitter i hur jag uttrycker mig. Jag gillar att vara ironisk och rapp i käften, två saker som jag absolut inte kan vara här. Och vem är jag då? I lördags spelade vi sällskapsspelet Settlers med tre grabbar härifrån och medan vi spelade satt jag och tänkte på hur det här hade varit i Sverige. För det första: småfraser. Som ”åh, shit vad klantig jag är” ”hur tänkte jag nu?” ”din tur”. För det andra: skoja. Jag skojar mycket med folk. Driver med mig själv och andra. Det är ett sätt att connecta med nya människor, att särställa mig själv i en grupp. Men på spanska kan jag inte det och då får dessa nya människor inte se den delen av mig, en del som jag ju faktiskt ser som central i min personlighet. Hemma pratar jag mycket (det vet ni allihop) och här, well, jag kan väl säga att det är första gången som jag upplever mig vara den tysta i en grupp. Jag kan helt enkelt inte riktigt vara mig själv på spanska. Så jag har fått mig en stor dos ödmjukhet kring språkbruk och hur utsatt man känner sig när man inte kan ett språk. Jag hoppas att jag när jag kommer hem ska kunna omsätta denna lärdom i mitt beteende när jag pratar med folk som inte kan svenska så bra, att jag ska komma ihåg att ge folk tid att tänka ut vad de ska säga eftersom jag vet hur mycket jag själv uppskattar när folk här låter mig ta min tid att pussla ihop meningar. Framför allt att komma ihåg att deras personlighet kanske sitter i ett annat språk än det vi pratar just då.


Promenaden där jag lyssnade på dessa program togs för att jag sett en cool graffitimålning när vi åkte buss som jag gick för att fotografera. Så här bjuds ni på en annan favorit från Saltas graffitiscen. Och en bild på ett vändkors vid ett par tågräls. Den bilden är svartvit så det betyder att den är artistisk.


Chau!



  

6 kommentarer:

  1. Hej Andrea,
    Verkligen insiktsfullt och jag håller med dig till fullo. Man får verkligen en nyfunnen respekt för svenska invandrare som ändå lyckas så bra och man inser att man själv inte skulle klara det lika bra.

    Hälsningar från Sverige!
    Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Precis så! Kul att höra från dig också, jag brukar följa din scout-strapatser på Facebook :)
      Kram

      Radera
  2. gomorron Ea,
    ser att klockan nu är 03.45 hos dig, och jag är glad för min dubbelklocka på mobilen :) tänker på dig rätt ofta eftersom det första jag ser på min mobil är Stockholm och aktuell tid och under den Buenos Aires med aktuell tid!
    Kloka ord om språk. Det är viktigt. Tack för påminnelsen!
    Underbara nörd, du har alla förutsättningar att fortsätta må bra och ha roligt även när det är lite tyngre perioder. Tror att förmågan till "nördighet" kan hjälpa en igenom tuffa perioder. Du vet, se samma film om och om igen :) bättre än annan typ av drog i alla fall. Och sen finns ju alltid Candy Crush ;)
    kram, mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt sant det där att nördigheten är bra att ha! Jag har ju inte oändligt med film/serier men om man kan tänka sig att se om samma avsnitt av Doctor Who ett par gånger kommer det ju funka ;)

      Radera
  3. Ball är vad du är! ★ Hejar på dig i alla väder + mkt bra skrivet!! Sen är jag stensäker på att du på ett eller annat sätt hittar ett sätt att uttrycka dig på, annars tror jag att folk älskar dig ändå som vi här hemma älskar alla sidor av dig :) Keep your head up!

    P.s Alla har en liten nörd inom sig ;)

    Puss och kram från wanna be gbgaren ♥

    SvaraRadera
  4. Tack för peppen fin kompis <3 Det är bra att ibland bli påmind om att allt inte hänger på språket. Min underbara personlighet skiner säkert igenom, ironi och allt, även om jag inte kan prata i sammanhängande meningar i dåtid ;) Hoppas du har det fint i Gbg också, kämpa på med allt som händer. Du är också superstark! Det kanske inte låter lika coolt som att vara i Salta men jag vet att Gbg också är långt bort och segt ibland. Show 'em, girl!

    Kraaamar

    SvaraRadera